Praktikplatser

Har länge gått och väntat nu med spänning på att få reda på var mina nästa praktikplatser är, och idag strax innan tentan släpptes den infon. 

Både glad, förväntansfull, spänd och även en gnutta sur inför våren. Hade halvt räknat med att vara i Gävle då jag var i Hudiksvall fyra veckor sist, men jag får väl vara ganska nöjd ändå.

Kommer alltså börja med att ha fyra veckor psykiatri på Gävle sjukhus från 19 januari. Sedan blir det en vecka med olika studiebesök på bl.a. BB och barnavdelningen. Innan det blir fem veckor äldreboende i Sandviken utanför Gävle. Avslutar sedan med att jag ska bo fem veckor i Bollnäs där jag ska vara 2,5 vecka på vårdcentral samt 2,5 vecka i hemtjänsten. Det ska nog bli bra det här, men nu återstår det svåra - dags att fixa boenden! Har ju inte så mycket kontakter tyvärr i Bollnäs då det är 25 mil upp till min släkt i Östersund och 25 mil ner till Uppsala, haha blir intressant. 



Spontanare

Tentan är skriven och det är fredags eftermiddag/kväll, vad då passar bättre än en spontan trip? 


Nu: mot underbara Östersund för att träffa släkt och min farbror. (Såklart bara njuta av den mysiga lilla staden också) Åter i Uppsala på söndag eller någon gång nästa vecka, det får saker utvisa.

Från grå till röd

Ett av dagens projekt var att tvätta min gråa bil så den blev röd igen. Så nöjd över resultatet!




Hur tar man farväl?

Ja, hur säger man farväl till en person, ett djur eller en kär ägodel som betyder mycket för än? Det är en fråga som cirkulerar mycket i mitt huvud nu.

Det spelar ingen till vad det är eller till vem, för det är lika svårt ändå. Tidigare har jag "bara" sagt hejdå till djur och jag vet att det varit riktigt jobbigt. Jag vet att jag hade velat säga hejdå till min farfar som om en månad har varit saknad i 2 år. Nu är det dags igen, denna gång till en person. Igår fick jag chansen och visste inte vad jag skulle säga, det är riktigt svårt. Det slutade med att vi pratade lite allmänt om min skola men lyckades även ta upp lite gamla minnen, vilket känns riktigt skönt. 
Nu är det bara att försöka våga prata och hoppas tiden går långsamt. 
Google bild.

Vill även tipsa om att Ung cancer varje vecka lägger ut poddar om händelser kring cancer. De är otroligt intressanta, personliga och för mig givande att lyssna på. Tummen upp för dem! Stöd gärna deras verksamhet genom att t.ex köpa ett armband. 




Beskedet

Cancer - ja bara ordet får mig att rysa då det påverkar både familjer och den drabbades hela liv. Ofta säger man "det där händer bara andra" som ett skydd för att man inte vill bli drabbad, trots det så kan det hända vem som helst och när som helst. Det har hänt oss, vår familj och nu har vi nått slutet. 

För 8 år sedan fick min farbror diagnosen cancer i tjocktarmen med metastaser som hade spritt sig, man såg inte om det gick att bota honom. Han bestämde sig för att kriga och han hade tur för cellgifterna tog och de lyckades operera bort tumören. Kommer ihåg att mina föräldrar och faster med man åkte utomlands då med min farbror och fru för att fira att han vann kampen, vi barn fick vara hemma. De var borta på min födelsedag det året men jag minns att det gjorde inget för Uffe hade klarat sig. 

Åren har gått och med tiden har han haft bra perioder och mindre bra perioder. Han har med tiden fått metastaser i lungorna, en stor hjärntumör och numera även metastaser i skelettet. Han har blivit palliativ som vi säger inom vården, alltså en person man inte kan bota utan smärtlindrar i livets slutskede. Tidigare i höstas fick han beskedet att han hade 2-4 månader kvar att leva, det var ett hårt slag. Trots det har han fortsatt varit den positiva och optimistiska person som han alltid varit, tills för en vecka sen när han sa att han inte tror han har så mycket tid kvar. Allt har ju sitt slut och beskedet av läkarna har nu kommit: han har max en vecka kvar. Det känns förjävligt och hemskt, men så skönt att han snart ska få slippa sina otroliga smärtor. 


Det är sånt här som får en att vakna upp och vilja ta tag i sitt liv, så hemskt men sant. 

Ny vuxnare look



Där rök 10 cm och det känns riktigt skönt! 

Vardagslyx

Börjar veckan otroligt bra genom att unna mig lite vardagslyx. I morse var jag första gången hos en kiropraktor/massör, vilket var riktigt skönt då jag hade spänningar i ryggen. Det visade sig dock att mina spänningar i ryggen troligtvis beror på att jag varit spänd i mitt bäcken samt haft låsningar i vänster höft. Riktigt skönt att vi lyckades låsa upp dessa och så fick jag lite övningar jag kan göra ibland så jag slipper få låsningar igen. Var väldigt skönt så tips är att unna er själva en massage eller varför inte ge bort i julklapp?

Som en ny människa.

En toppen lördag

Grymt härlig dag igår! Först tillägnades många timmar i stallet och jag skrittade ut på en mysig tur runt en åker. Var så härligt då Mayday var så himla positiv! 



Kvällen fortsatte i samma härliga anda med förfest ute på landet med bubbelbad och ett härligt gäng. Sedan bar det av in till stan och festen fortsatte på saluhallen, vilket blev riktigt lyckat!




Två tatueringar med kärlek

Juste jag har nog glömt att visa upp här på bloggen vad jag gjorde för 2,5 månad sen. Här är dem helt nygjorda och endast några minuter gamla, så är finare idag..


Det är så intressant det här, då jag för flera år sedan avskydde tatueringar. Sedan började min bror att gadda sig och jag började vänja mig vid dem. Efter ett tag började jag tycka det var snyggt och funderade på en egen, sen tog det två år innan jag bestämde mig för att prata idéer med en tatuerare. Sen gick det snabbt! Jag bokade tid för att planera men det gick så snabbt så tatueringarna blev till samma dag, och redan när jag lämnade tatueringsstudion blev jag sugen på en till.

Det är verkligen viktigt att man tänker till innan man gör tatueringar, då de ska sitta där hela livet. Gör man en tatuering som har en betydelse för en tror jag dock inte att man ångrar sig så lätt. Mina tatueringar står för styrka att ta sig upp när det är svårt, de visar att vad som än händer har jag alltid familjen med mig och de kommer alltid stötta mig. I svåra tider har min familj verkligen visat att vi har en stark relation, vilket betyder mycket och därmed vill jag påminnas om detta. Sen står tassen för min älskade vän och hund Mille som alltid finns där när jag behöver och som börjar bli gammal, ren kärlek till min hund alltså. Är stolt över dessa nu så hoppas jag är det i framtiden också!


Det var första gången på minst tio år...

Min otroligt mysiga och halvgalna medryttarhäst är FRISK, tjoho. Vi har promenerat samt tömkört henne nu i två veckor, så i måndags var det äntligen dags för mig att utmana ödet och sitta upp på henne. Mayday är en häst med otroligt mycket energi och som älskar när det går fort, därmed kändes det spännande att få testa skritta på henne. Jag var i alla fall tillräckligt smart och bad min käre mamma att följa med till stallet denna dag. Tur var ju det för så fort jag satt mig i sadeln gick det undan i skritt och när jag försökte bromsa fick jag se tydliga protester. Det hela slutade med att jag fick ta hjälp av mamma som ledare i skritt runt på ridbanan. Tror det är minst 10 år sedan jag hade ledare när jag red, haha.. I alla fall klarade vi att hålla oss till skritt och att göra halter ett bra tag så länge mamma ledde oss runt på fyrkanten. Ridpasset kan alltså sammanfattas med att jag red på en övertaggad och överlycklighäst som tyckte det gick lite långsamt.


Trots detta var det otroligt härligt att sitta upp i sadeln igen och bara få skritta. I tisdags gick det betydligt bättre! Då kunde vi både skritta, bromsa och styra, haha så härligt. 


Från hälta till hälta

Det var i början av juni som min nya resa med hästarna började. Det var då jag blev medryttare på en söt travhäst, vid namn Mayday. Denna häst visade sig ha stor personlighet och stor vilja, hon är ju trots allt ett sto. Fram till slutet av augusti/början av september gick allt i en rak linje framåt. Hon gick från att vara spänd och hade svårt med vänstergalopp till att gå i en fin form i alla gångarter och inte rusa ifrån arbetet. I hoppningen gick det också sakta framåt, i början var en bom ett stort problem och på slutet flög vi över en oxer och hinder på 70 cm. 


Plötsligt började hon tramsa och det blev mer och mer. Sedan började det, det som hänt med alla mina favorithästar genom åren - hon var ofräsch. Önskade att jag hade haft makten att bestämma över hur vi skulle göra men jag äger ju inte henne. Hon fick vila lite/skrittas/promenera, sedan tycktes hon vara frisk och blev riden. Dagen efter var hon blockhalt. Sedan dess har hon vilat och fått promenader. Hon blev bättre men lyckades övertyga om att vi skulle åka in med henne och nu är hon sprutad i båda kotorna. Så nu står jag här igen, med en ny häst men återigen en halt häst. Suck, hoppas hon blir bra! 



Busen som vägrar med boxvila. Tur hon är ett charmtroll!

Tokigheter är inget problem, det är en möjlighet

Händer mycket tokigt nu i min vardag, men finns alltid något att glädjas åt. Därför vill jag sända en extra tanke till alla fina vänner som jag kan lita på, ni är mina guldklimpar i vardagen! 

"Det finns inga problem, bara möjligheter" - min farbror, sjukare än någonsin men har hoppet kvar. Ska lära mig av hur fantastisk positiv du är. 

Även dessa två ger mig extra mycket energi. 



FUCK CANCER

Folksjukdomar är allt som snurrar i mitt huvud just nu. Det är just vad kursen jag läser i skolan handlar om, men det är också något som är extra aktuellt för mig personligen nu. 

Ingen har väl missat att oktobermånad är en rosa månad, rosa bandets månad!? Det är en månad där fokus är på den hemska sjukdomen bröstcancer. En typ av cancer som tyvärr drabbar många, så kan ni försök stödja. För mig är det just ordet cancer som berör extra mycket, en sjukdom som drabbar många men även vår familj. En av de tre vanligaste sjukdomarna som tar liv, har i 8 år nu drabbat vår familj. Det har varit cancer i magen, cancer i lungorna, cancer i tarmarna och nu även cancer i hjärnan - en hjärntumör. Detta drabbar inte bara min farbror som bär på sjukdomen, det drabbar alla oss i hans omgivning. 

Cancer är en sjukdom man kan överleva bara man har kämparglöd och får behandling, detta är möjligt idag tackvare all forskning som kan ske tackvare alla donationer. Trots detta tar sjukdomen tyvärr många liv också. Nu är det min farbrors tur. Denna otroligt positiva människa som överlevt 8 år med flera obotliga domar av cancer, har nu endast månader kvar. Det känns hemskt. 

Vill därför uppmana alla att tänka till, gör det ni vill göra - lev livet ni vill leva. Livet har överraskningar men som min farbror alltid sagt "livet har bara möjligheter" och "det finns inga problem, bara lösningar". 

Tänk på det, och har ni möjlighet - snälla gör saker för andra. Stöd Cancerfonden, köp ett armband av Ung Cancer, ge blod, registrera dig i tobiasregistret eller stöd forskning i allmänhet - varenda engagemang är en investering i en sjuk persons liv. 

Länkar:

Ge blod - www.geblod.nu
Tobiasregistret - www.tobiasregistret.se
Barncancerfonden - www.barncancerfonden.se
Cancerfonden - www.cancerfonden.se
Ung Cancer - www.ungcancer.se
Hjärt- och Lungfonden - www.hjart-Lungfonden.se
m.m.


Dag efter dag

Dag efter dag händer det nya saker i våra liv, vissa händelser är stora och andra är små. Det gemensamma är att alla saker och händelser har en påverkan och leder till vem du är. 

Den 13 november 2010 startade jag denna blogg med syfte att ha någonstans att skriva av mig. Jag ville kunna uttrycka mig men samtidigt övertyga mig själv om att min vardag inte var så tråkig. Då började jag ettan på gymnasiet, ovetandes om vad livet faktiskt har att erbjuda. Jag lämnade äntligen träskmarken med mobbing bakom mig i hopp om att bli lycklig och utvecklas som människa.

Nu fyra år senare är jag en annan person. Varje dag har varit en resa i sig, ibland är man på topp och ibland mår man inte lika bra. Idag har jag lärt mig mer om livet - det finns så mycket att upptäcka bakom hörnet. Trodde nog aldrig då att jag idag skulle stå här med två extrajobb, utbildar mig till sjuksköterska, en gammal hund, medryttarhäst och otroligt fina människor i min omgivning. Det är nog svårt att veta vad som väntar en i framtiden men det är lite av charmen med livet. 

Jag har återigen fått energi av att vilja skriva, men inte för skrivandes skull - jag vill skriva om det som berör mig och som är aktuellt. Därför kan det nu hända att ett inlägg kommer dyka upp då och då här på bloggen igen. 

Lillskruttar har vi alla varit.

MayDay

Låt mig presentera min nya vän MayDay: 





Hon är visserligen en travare, men hon är en positiv häst med mycket personlighet. Har hittills ridit henne två gånger och då har hon varit mjuk, följsam och lyhörd i skritt och trav. Galoppen är något vi jobbar på då hon tappat lite där. Ska bli kul att komma igång med ridningen lite och att få jobba med en häst som man kan utvecklas med. Väldigt gosig häst dessutom! 



Och charmig....

RSS 2.0